Basisk kalk (karbonatkalcium/magnesiumblandning) och magsäckens saltsyra (HCl) bildar kalciumklorid (CaCl2) och bikarbonat (HCO3). När denna process är klar – mättad – fortsätter den basiska kalken ner i tarmen och bildar nya bindningar med kalcium och magnesium tillsammans med de syror som finns där, exempelvis mjölksyra och askorbinsyra som då blir till kalciumlaktat respektive kalciumaskorbat.
Dessa kalcium- eller magnesiumbindningar vandrar in i kroppen på kroppens villkor eftersom de bildas i tarmen och inte på en kemisk fabrik. Karbonaterna i kalken som ”blivit över” fortsätter ner i tarmsystemet och basgör där hela tarmen
Lokal syrlighet kan finnas, som karbonater inte rår på. En syra som karbonaterna lätt neutraliserar är kolsyra. De flesta är alldeles för kolsyrade – översyrade. En starkt översyrad tarm reagerar alltid med diarré i början av en avsyrning. Efter några dagar lägger sig magen och fungerar som vanligt. En inre basisk miljö ger allmänt en bättre enzym-, hormon- och tarmbakteriefunktion.
Alla försurade människor – speciellt västerlänningar – behöver höja sina syrenivåer för att möta upp överskottet på väte. Slutar man sedan med det som skapar och bibehåller de höga nivåerna av väte så är det lättare att komma i normal balans.
